På planet på väg hit (vi är alltså i Frankrike i Aix Les Bains), slog det mig att jag inte skrivit ner någonstans vem jag vill ska ta hand om Melwin om det händer mig och Jonas något. Okej, jag inser att det kanske inte är en normal tanke, men den här klängt fast vid mig. Till saken hör också att när min mamma och pappa skulle åka utomlands första gången utan oss, skrev mamma en lapp som hon la på köksbordet, att om det hände dom något ville hon att hennes syster skulle ta hand om oss. Antagligen inget som är rätt juridiskt bindande på något sätt, men en önskan. Och detta kom jag alltså på när jag satt på planet hit, fick en tår i ögat, och tänkte att jag får skriva det i telefonen. Sen slog jag bort tanken och undrade varför jag alltid ska föreställa mig det värsta.
Idag har vi för övrigt varit i en mysigaste och vackraste staden jag kan minnas att jag besökt, Annecy. Kallas även för Frankrikes svar på Italiens Venedig. Dock var den stora skillnaden att här luktade det inte illa, var välskött och städat, vackra blommor och otroligt vacker omgivning med höra alper runt om. Det var så vackert och mysigt att jag och Jonas funderade på vad man kan jobba med här nere för att kunna bo här! Dessutom hade dom en fantastiskt matmarknad, men frukt och grönskaker, ost, charkuterier, kött, fisk och massa annat som var lokalproducerart. Tänk om man haft det så hemma? Och eftersom vi har ett stort matintresse var ju detta helt underbart.
Eftersom steget att flytta känns stort, ja till och med enormt (!) funderar vi nu på att bila ner nästa sommar och semestra här. Det är härligt att drömma sig bort!