Det har verkligen varit sorgligt här sen i söndags. Vår älskade, tokiga, goa och busiga Iris har fått åka till hundhimlen efter en otäck olyckshändelse.
Trots att hon inte bott här sen i höstas, så känns det så tomt och så konstigt att aldrig mer få möta den glada och fina hunden! Hon var verkligen speciell på många sätt.
När hon kom till oss var Melwin ca sju månader. Hon förstod snabbt att honom kunde man inte leka med på det sätt hon ville. När vi promenerade gick hon tätt tätt intill vagnen. När Melwin sov i vagnen låg hon i korgen under. På nätterna sov hon på Melwins rum, och sen den dagen Melwin lärde sig gå själv var hon tätt intill honom hela tiden. Hon har aldrig gjort något för att markera "nej" mot lilleman, han fick göra precis vad han ville med henne (och han var inte alltid försiktig mot henne vill jag lova).
Jag trodde verkligen inte att man kunde fälla så många tårar över en hund, men denna lilla donna har verkligen lämnat avtryck i mitt hjärta <3