Denna adventskalender broderade min mamma till mig som liten. Ingen av mina syskon fick någon (jag gissar att ambitionen sjönk med varje barn). Dock är jag väldigt glad att den finns kvar, för att brodera är inte riktigt min grej, så därför tycker jag det passar ypperligt att låta den gå i arv till Melwin. Nu står jag här och fyller på med klappar för i år och inser att det är många "tomma" luckor. Ja, man kan ju faktiskt fylla på eftersom.
åh, vilken fin! Mamma sydde också en till oss när vi var små, men den har ännu ingen ärvt. Jag köpte en annan på nätet, men den hänger fortfarande helt tom över en stol och är denna julens riktigt dåliga samvete. Heja dig som ändå orkar fylla på efter hand!!!
kramar